Långnäsorna

Jag kom fram till Japan helt förvirrad. Jag hade inga pengar och jag höll på att svälta. Yokohama är en vacker stad, alla gick runt i kimonos och mammorna bar sina barn på ryggen. Eftersom jag inte hade några pengar kunde jag varken bo på ett hotell eller hos någon över natten. Den natten sov jag i parken på en gammal utslängd soffa... Det var inte värst kallt, men obekvämt var det!

Jag sov ganska bra men var dock helt stel när jag vaknade. Min mage kurrade och jag behövde pengar! Jag funderade ett tag på hur jag skulle få pengar och kom på att jag kunde sälja klockan.Men klockan  skulle jag aldrig sälja, jag svalt hellre!!

Jag tänkte ett tag till och bestämde mig för att sälja mina kläder.Mannen gav mig ganska mycket för kläderna, så jag köpte japanska kläder för att slippa gå runt naken.Tillslut hittade jag ett tehus där de serverade mat. När jag var mätt och belåten räknade jag de några slantarna jag hade kvar. Pengarna räckte till en biljett.Plötsligt såg jag något som gjorde mig väldigt glad. Det var nämligen ett akrobatsällskap som skulle uppträda innan deras resa till Amerika. Det kanske var en konstig idé men det var trots allt en idé!

Jag kan få plats där och åka till Amerika! När jag hittade cirkusen så bad jag om att tala med direktören. Han kom genast ut, och frågade vad jag ville.

Eftersom jag redan jobbat på cirkus så var detta inga problem för mig! Cirkusen hette ju ”långnäsorna” d.v.s. Att deras finaste nummer gick ut på att ha en lång näsa på sig.I princip så förstörde jag deras avslutning men jag var tvungen! I publiken satt ingen mindre än herr Fogg! Vi gick omedelbart mot hamnen och gick ombord på General Grant.Vi hade det ganska kul på båten men jag såg någon jag verkligen inte ville se...Fix stod framför mig!

Allt var helt glasklart! Han lurade mig, drogade mig och fick oss nästan fängslade!!

Utan att tänka på det, slog jag till honom. Jag kunde inte stoppa mig själv!

Jag pustade ut efteråt. Jag hade nästan slagit någon till döds?! Fix ville prata med mig om herr Fogg. Jag kunde ju inte lita på honom så jag frågade bara vad det var han ville.

Han klev in i min hytt och slog sig ner.

Han trodde nämligen herr Fogg var en tjuv. Det trodde jag inte, men vi kunde nog hjälpas åt.

Efter elva dagar anlände vi till Amerika, vi hade varken vunnit eller förlorat en dag.